Klimatalliansen

Nu ställer vi upp i EU-valet

Pontus slutplädering

Facebook
Twitter
LinkedIn

 

Åtal: Ohörsamhet mot ordningsmakten och sabotage
Tingsrätt: Malmö

Läs Pontus Bergendahls gripande slutplädering från rättegången förra veckan. 

Privat inlägg.

”När Kevin Anderson professor i klimat och energi vid universitetet i Manchester och Uppsala uppskattar risken att vi hamnar över två graders uppvärmning till 95 procent. Skall vi då bortse från de riskerna trots att vi vet att det är ett direkt hot mot liv och hälsa för majoriteten av jordens befolkning? 

När Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet, säger i direktsänd TV att mänsklighetens framtid avgörs detta årtionde, är det något vi skall blunda för? 

Samtidigt som jag limmade fast mig i båten på Sveavägen så gick 1200 forskare ut och limmade fast sig vid banker och stoppade trafik. Varför tror ni de gjorde det? De var så oroliga och desperata över att politikerna inte lyssnar på dem och tar de helt livsavgörande beslut som krävs. Jag vill göra fullständigt klart här idag omfattningen och det akuta läget av den planetära katastrof vi står inför. Ingen skall kunna säga. Jag visste inte att det var så allvarligt. Eller jag missbedömde hur bråttom det var.

Nürnbergrättegångarna hölls efter andra världskriget för att ställa krigsförbrytare till svars. Då såddes frön till det som idag kallas folkrätt. Det finns stora skillnader mellan nazismens brott och den mänskligt skapade katastrof vi står inför idag. Men åtminstone två historiskt viktiga principer fastslogs i de här rättegångarna som bör gälla generellt. Den första principen är att varje människa är ansvarig för sitt eget handlande, inte bara inför sin egen stat utan också inför världssamfundet. Vi som enskilda individer kan alltså hållas juridiskt ansvariga även om man har följt sin egen stats lagar och regler. Efter de här historiskt viktiga rättegångarna kan ingen komma undan med att säga: ”jag följde bara order” eller ”jag litade på att staten skulle agera”. Den andra principen som slogs fast under de här rättegångarna på 40-talet var ett nytt begrepp i det internationella juridiska språket, nämligen förbrytelser mot mänskligheten. 

Jag frågar er nu, är fem miljoner döda per år, vilket är vad klimatförändringarna skördar idag, ett brott mot mänskligheten? Är det när hela länder försvinner under vattenytan? Eller är det när den globala livsmedelhandeln brakar samman? Er bedömning idag är om vi befinner oss i ett nödläge och om mina handlingar är försvarliga. Men med tanke på den accelererande katastrof vi befinner oss i kommer ni förr eller senare bedöma om statens agerande även var ett brott mot mänskligheten. Jag vill att ni redan idag betraktar möjligheten att staten och myndigheterna inte är ofelbara. När får en person agera i nöd för att regeringen inte klarar av att skydda liv, hälsa och egendom? Är det endast när medborgare gasas ihjäl i dödsläger eller kan det ske även idag? 

Jag har tre döttrar. Får jag agera i nöd för att rädda deras framtid som vi alla vet är hotade på grund av politikernas agerande? Får jag agera i nöd när jag vet att utsläpp i Sverige har en direkt inverkan på de värmeböljor och missväxter som drabbar tredje världen med miljoner döda? För att inte lagen skall vara meningslös så måste det finnas ett läge där enskilda individer får agera för att rädda allt de bryr sig om. Jag vill också påminna om domstolarnas oberoende. Ingen regering eller myndighet skall lägga sig i ert arbete men det ligger också på ert ansvar att granska regering och myndighet i de fall det är nödvändigt.

Här ligger ett även stort ansvar på er nämndemän som måste bortse från er partipolitiska bakgrund. Ni skall endast granska den fakta som presenteras idag och ta ställning om det finns grund för nödrätten i mitt agerande. Vi inom klimatrörelsen har drygt 200 domar, 50 för sabotage de senaste åren. Det finns mig veterligen ingen dom som har motiverats på ett sätt som är begripligt för oss och jag känner ändå de flesta och har granskat många domar. Det hjälper inte att skriva “Klimatkrisen är inte akut i den mening som nödbestämmelsen avser” utan vidare motivering. Vad är det som inte är akut? Formuleringar som ”Att samhället godtagit vissa risker innebär att den enskilde måste finna sig i att denne själv och andra kan bli utsatt för samma risker.” är ett hån mot både oss aktivister och mot rättssamhället. Det är att avsäga sig ansvar. Det är domstolens uppgift att bedöma riskerna och om de står i konflikt med Europakonventionen mot mänskliga rättigheter, Sveriges grundlag och barnkonventionen. 

Sist vill jag bara nämna FN’s uppmaning till sina medlemsländer att vara försiktiga med repressioner mot klimataktivister och istället lyssna på dem. I FN rapport A76-222 som min advokat Pia hänvisade till, står det “vägblockering är ett legitimt sätt att protestera, vilket länge har varit centralt för sociala rörelser runt om i världen”. Det är bara att titta ut i världen hur människor protesterar på vägarna. Bara i helgen var det 25.000 personer som gick ut på motorvägen av oro för framtiden. I rapporten står det slutligen “Fängelsestraff för icke-våldsam protestaktivitet är alltid oproportionerligt.” Det var denna rapport som fick FN’s generalsekreterare Antonius Guterres att uttala de nu kända orden.: “Klimataktivister framställs ibland som farliga radikaler. Men de verkligt farliga radikalerna är länderna som ökar produktionen av fossila bränslen.” 

Jag bryr mig inte om att jag får böter. Jag har redan offrat stora delar av min ekonomi i klimatarbetet. Jag bryr mig heller inte om ni slänger mig i fängelse. Jag har varit där förut. Det jag bryr mig om är att få en rättvis dom som är förståelig. Ni har ett tungt moraliskt och juridiskt ansvar på era axlar just nu. Det finns helt klart ett lagrum att fria mig. Nu är det upp till er att visa vilken sida av historien ni ställer er.”

// Pontus Bergendahl

Facebook
Twitter
LinkedIn

Läs våra tidigare blogginlägg