Nytt allvar inför möjligheterna att minska klimatutsläppen genom en omställning av konsumtionen
Ikväll höll jag ett föredrag på stadsbiblioteket i Jönköping inbjuden av den lokala Naturskyddsföreningen. Fin lokal, bra teknik, ca 60 åhörare, gott om tid för frågor och diskussion. Baserade mitt föredrag på forskning jag gjort på KTH och inledde med ett citat från FN:s generalsekreterare om hur allvarlig klimatkrisen är.
Ersätt med växtbaserade alternativ
Min forskning visar att genom att ersätta kött och mejeriprodukter med växtbaserade alternativ, att köpa begagnad inredning, reparera och att sluta flyga på semestern. På det sättet kan de egna konsumtionsbaserade klimatutsläppen minska med 40 procent. Då behöver man inte köpa elbil och installera solceller på taket. Man kan bo som man bor och ta bilen i vardagen, äta som vanligt förutom mejeri och kött och ändå minska utsläppen radikalt.
Klimatkrisen gör sig påmind
Det var nog ett halvår sedan jag senast presenterade resultaten för allmänheten på samma sätt. Mycket har hänt sen dess. Klimatkrisen gör sig alltmer påmind även i Sverige med översvämningar, torka, ras och skred. Vi som trodde att sådana problem hörde till framtiden blir tagna på sängen och inser hur allvarligt läget är.
Åhörarna är uppmärksamma och ingen uttrycker klimatförnekelse eller kommer med kommentarer som att vi måste börja med barnen. Det har folk sagt sen mitten av 90-talet och dom som var barn då har nu växt upp och undrar hur deras framtid ska bli. Det finns ett allvar i publiken som jag inte riktigt märkt tidigare. Jag säger att jag inte gett upp hoppet om två gradersmålet och menar det.
Ser hopp i framtiden om vi alla röstar rätt
Jag får växtbaserad mat på bibliotekets café utan något krångel. En kvinna i publiken berättar entusiastiskt om alla möjligheter till tågsemester som nu finns i Europa. Fast det är dyrt. En annan pratar om hur annorlunda det är att åka tåg istället för att flyga. Man ser landskapet och samtalar med sin medpassagerare. En tredje pratar om hur lite kött man åt förr men ändå mådde bra.
Jag känner plötsligt hopp om att vi trots allt har förmågan att ställa om och att vi kommer att göra det. Betonar också EU:s roll för klimatpolitiken och hur viktigt det blir att rösta och rösta ”rätt” i det kommande EU-valet.
Annika Carlsson Kanyama