Simrishamn den 29 januari 2023

I början av förra veckan var jag inbjuden talare på ett Rotary-möte. Jag pratade klimat. Om nödvändigheten av att förstå hur miljökrisen också är kopplad till frågor som fattigdom, ojämlikhet och jämställdhet. Jag hänvisade till Johan Rockströms senaste bok, ”En jord för alla”, där han bl.a. skriver att världens rikaste procent släpper ut dubbelt så mycket växthusgaser som den fattigaste hälften. Han talar klarspråk och menar att ska vi ha möjlighet till en säker framtid på jorden krävs inget mindre än att vi ”skakar om det ekonomiska systemet i dess grundvalar”. 

Rockström har skrivit boken tillsammans med fem andra ledande hållbarhetsforskare och ekonomer och de menar att dagens system, som leder till ökande fattigdom, större klyftor och allt sjukare människor och planet, måste skrotas.  Istället ska vi övergå till ”en jord för alla-ekonomi” som tar sikte på människors välbefinnande i stället för ekonomisk tillväxt.

Herrarna i Rotary, (det är fortfarande en kraftig mansdominans på Rotarys möten, i alla fall utanför storstäderna, och medelåldern är hög) såg skeptiska ut och i den efterföljande diskussionen kom det fram flera argument som kan sammanfattas i termen ”nånannanism”. Det betyder att det finns en föreställning om att detta visst är viktigt men det handlar inte riktigt om oss. Det som behöver göras ska helst göras av någon annan, någon annan stans, någon annan gång. En väldigt vanlig företeelse i kommunalpolitiken, kan jag vittna om.

Men tillbaka till Rotary. För rättvisans skull ska jag säga att det fanns de som var engagerade också. Som ville väl men som inte riktigt visste vad som var bra att göra. Så jag kastar in den numera obligatoriska brasklappen ”inte alla män”. Men en man var faktiskt övertygad om att det inte spelar någon roll vad vi gör här, i Sverige, eftersom det som andra gör, t.ex. i de tättbefolkade och fattiga länderna på andra sidan jordklotet, har så enormt mycket större betydelse. Han sade något om att när alla invånare i Indien eller Pakistan tänder ett ljus ger det mer utsläpp än hela Sveriges totala utsläpp. Slutsatsen var att befolkningsfrågan är avgörande och eftersom vi är så få här i Sverige så spelar det ingen roll vad vi gör.

Kanske är det fler av er som möter liknande argument så därför delar jag med mig mina svar.

1. Det är de totala utsläppen som ställer till problem. Inte varifrån de kommer. Utsläppen stannar varken inom eller utanför territoriella gränser. Världens rikaste, som släpper ut mest, bor i den rika delen av världen.

2. Om man tror att det är befolkningsökningen i ”fattiga” länder som är problemet kan det vara bra att veta att det bästa sättet att minska barnafödande är inte att förespråka traditionell ökad ekonomisk tillväxt utan det är att ge kvinnor sexuella och reproduktiva rättigheter. Det visar en ny undersökning som du kan läsa om här: https://overpopulation-project.com/fertility-decline-in-developing-countries-does-not-depend-on-economic-growth-but-follows-contraceptive-use/

Jag avslutade mötet med den gamla sanningen ”Ingen kan göra allt men alla kan göra något” 

Gudrun