Hundratals aktivister fälls nu i svenska domstolar för ohörsamhet, sabotage, egenmäktigt förfarande och olika form av intrång bara för att de helt fredligt agerar i nöd inför det klimathelvete vi står inför. I domsluten sammanfattas konflikten tydligt:

”Att samhället godtagit vissa risker innebär att den enskilde måste finna sig i att denne själv och andra kan bli utsatt för samma risker.”

Vi är alltså alla, vi och våra barn, tvingade av våra domstolar att acceptera de risker våra myndigheter utsätter oss inför i den katastrof som redan börjar skörda miljoner offer runtomkring i världen. Klimataktivisternas svar är tydligt – ”Vi kommer aldrig acceptera att girighet, passivitet och lättja förstör vår framtid och våra liv”.

Bilder från andra städer i världen med tusentals demonstranter på gatorna når oss i TV soffan. I Israel protesteras det för att försvara demokratin, vi ser klimatprotester i bland annat Tyskland, England, Italien och de sociala protesterna i Frankrike lamslår Paris. Ingenstans skulle de komma på tanken att fälla dessa fredliga demonstranter för sabotage och slänga dem i fängelse. I Sverige däremot är det just precis vad som händer. Aktivister i Extinction Rebellion och Återställ Våtmarkers fredliga bilblockader åtalas nu i Sverige för sabotage med hot om fängelse. När Återställ Våtmarker fortsätter med långsamma demonstrationer i Stockholm nu i april kommer det övervakas av Amnesty för att säkerställa att demonstranternas grundlagsskyddade rättigheter tillgodoses.

Våra politiker vägrar konsekvent att ha någon form av dialog med klimataktivisterna. Taktiken är att de skall tystas ihjäl. När Extinction Rebellions ungdomsorganisation demonstrerade flera dagar utanför Socialdemokraternas partikansli kom till sist en tjänsteman ut och uppmanade ungdomarna att läsa lite positivare nyheter och att gå med i SSU om de ville påverka. Det har gått så långt att ordet ”aktivist” inom partipolitiken ofta används som ett skällsord i debatten.

Denna defensiva inställning till aktivism är också spridd inom media. Tidningarna är mer restriktiva att låta aktivisterna uttala sig i rädsla att vara ”en megafon för aktivism”, som de själva uttrycker det. I Göteborgsposten kallas fredliga klimataktivister terrorister. I Sydsvenskan ifrågasätts forskares rätt att handgripligen varna för det klimathelvete vi står inför genom att kritisera PhD studenten Davids agerande att störa delfinalen i mello några sekunder. Forskare är inte enda yrkesgruppen som man försöker tysta. I Dalarna försöker regionen sparka infektionsläkaren Gustav för att han har deltagit i en fredlig aktion mot Volvos besinlukande stadsjeepar. Vilka yrkesgrupper kommer härnäst? Kommer lärare tas från klassrummen när de agerar för sina elevers framtid? Konsekvensen är ytterst allvarlig, kvar blir bara de som vågar sätta sitt arbete och sin yrkesheder på spel för att agera. Alla andra skräms till tystnad.

I motpol mot dessa hårdare tag mot fredliga klimataktivister finns det ljuspunkter. FN står upp och uppmanar sina medlemsländer att lyssna på klimataktivisterna istället för att svara med grövre repressioner. I en av FN rapporterna står det bland annat att ”Stater bör ändra lagar som kriminaliserar vägblockering som en form av fredlig protest” och ”Fängelsestraff för icke-våldsam protestaktivitet är alltid oproportionerligt.” Det var denna rapport som fick FN’s generalsekreterare att uttala de nu berömda orden ”Klimataktivister framställs ibland som farliga radikaler. Men de verkligt farliga radikalerna är länderna som ökar produktionen av fossila bränslen.”

Vi i Klimatalliansen ställer oss bakom de fredliga aktivister som offrar sin ekonomi, sin sociala nätverk och sin frihet för att rädda allt vi bryr oss om. Så sluta skjut budbärarna, börja lyssna och agera innan det är för sent.