Prioritera NU. Samarbeta NU. Agera NU.

Press

Pressmaterial och kontakt

Här hittar du Klimatalliansens talespersoner.

Använd e-post för att komma i kontakt med någon i Klimatalliansen: info@klimatalliansen.nu.

Pressbilder på våra talespersoner

Press­meddelanden / Debattinlägg

Klicka på plustecknet till höger för att läsa pressmeddelanden och debattinlägg.

”Framstå som säker när du är osäker och som rustad när du är svag”, skrev militärtaktikern Sun Tzu för 2500 år sedan. Sveriges partier verkar följa det rådet till punkt och pricka. Men allt tyder på att det inte är ett gott förfarande när det gäller klimatkrisen, utan tvärtom försätter oss alla i livsfara.

Det senaste bankstrulet, först på Swedbank och sedan på Nordea, är bara ett exempel i raden av samhällstecken som visar hur sårbara vi är och hur allvarliga följder det får. Medan FN:s generalsekreterare António Guterres bokstavligen skriker ut brinnande fakta om klimatets nödläge, slår riksdagspartierna dövörat till. Det rödgröna blocket, S, V och C, tävlar med det konservativt blå blocket om att erbjuda kraftfulla subventioner på fossila bränslen. Det fossila missbruket är den klart största boven i den globala uppvärmningen. Stor del av fossilkonsumtionen går antingen till Putins krigskassa eller till andra demokratiskt dubiösa stater. Vi har bara mellan åtta och trettio månader på oss att göra de massiva åtgärder som behövs för att klara Parisöverenskommelsen och en varmare men möjlig planet att bo på!

Vår tid är osäkerheternas tid. Vi är det minsta och nyaste alternativet i valet som bär den största frågan. Vårt samhälle behöver ställas om nu och inte sedan. Vi måste omedelbart verkställa den katastrofberedskap som skyddar befolkningen och samhällets viktiga funktioner. Självklart är det angeläget med trygga betalsystem när många andra sektorer kan komma att utsättas för mycket hårt tryck till följd av den klimattsunami vi vet är på väg. Samtidigt liknar bankstrulet klimatkrisen på så vis att ingen av politikerna eller samhällets civila organ är förberedda för något av det som kommer att inträffa och redan har drabbat oss och många andra: översvämningar, förstörda kustsamhällen, obrukbar åkerjord, skogsbränder, sötvattenbrist, den respiratoriska skogens död, förödande stormar, fiskar, fåglars och de flesta pollinerande insekters utrotning. Allt det som ligger till grund för att ha en fungerande ekonomi.

William Grönlund, lärare, riksdagskandidat och talesperson för Klimatalliansen

Luka Vestergaard, teolog och poet och riksdagskandidat för Klimatalliansen

Vi har bråttom nu. Tiden är på väg att rinna ut. ”Det årtionde som vi nyligen har anlänt till [—] blir avgörande för mänskligheten. Det är nu vi måste sätta igång historiens mest dramatiska omställning [—]. Det är en utmaning av enorma dimensioner”, skriver Johan Rockström och Owen Gaffney i sin bok Jorden. Vår planets historia och framtid. 

Politiken står handfallen och förlamad inför en utmaning som kräver ledarskap och tydlighet som aldrig förr. En global katastrof med våra och framtidens liv i vågskålen. I ett försök att göra något åt detta bildades Klimatalliansen hösten 2021. Vi är en allians av människor som kommit till insikt om problemets bråddjupa allvar och tidens försvinnande knapphet. För sex månader sedan lanserade vi våra femton krav. För en månad sedan bestämde vi oss för att ställa upp i årets val till Riksdagen. Idag är vi ett tusen medlemmar. 

Allt fler mammor och pappor, mor- och farföräldrar, håller idag sina unga i handen under tystnad. De har inga bra svar att ge. Insikten sipprar ned hos allt fler. Drivkraften bakom Klimatalliansen är bevittnandet av nedbrytningen av den biosfär som utgör grundvalen för vår existens. Den drivkraften kräver faktiska åtgärder med faktiska resultat. Utsläpp snabbt minskade till noll och stopp av massutrotningen. 

Ett tusen medlemmar på bara några månader kan framstå som mycket, men det är bara en bråkdel av den folkliga mobilisering som kommer att följa med stigande temperaturer. Med värmen följer desperationen och övertygelsen om att vi måste göra något NU. Klimatalliansen kan kanalisera desperationen till kreativt agerande och bli en samlande plattform. 

Vi ställer upp till val, men är inget parti. Vi är en demokratisk folkrörelse med ett enda fokus – få ned utsläppen av växthusgaser fort! Vi välkomnar alla människor. Klimatalliansen kommer nu vara ett alternativ för alla dem som förstår allvarets omfång. 

För att verkligen bli en del av ”historiens mest dramatiska omställning” behöver vi vara långt fler än ettusen. Det kommer vi att bli.

Samtliga skribenter är aktiva i Klimatalliansen

Thérèse Brandin-Lagerstedt, mamma
Sara Bronner, miljöekonom
Margaretha Frey, pensionär och mormor
William Grönlund, folkhögskolelärare
Sanna Landgren leg. gymnasielärare/biodlare
Jan Lindblad, IT entreprenör
Kristina Nilsson, pensionär
Mariam Nordmark, mamma
Janine O’Keeffe, ingenjör
Gudrun Schyman, kommunpolitiker
Maya Strömgren, geograf

(Replik på Norrbotten Kurirens ledare om Klimatalliansen N-kuriren har valt att inte publicera repliken.)

Hysteri, Gretafeber, uppskruvad retorik, domedagsprofetior är några av Norbottenskurirens ”argument” emot bildandet av Klimatalliansen. Den ekomodernistiska idén är lösningen och den kloka politik som måste föras. Vad vi än gör så får vi inte rubba samhällets invanda rutiner för då riskerar vi att återvända ”till ett samhälle så som det såg ut för 100 år sedan.” .

Klimatalliansen, som överraskande inte propagerar för häst och vagn, är medveten om den enorma uppgift som tanken på systemförändringar innebär och den rädsla som uttrycks i ledaren och som många bär på vid insikten om att våra samhällsystem allt tydligare inte orkar bära upp vår självbild som föregångssamhälle. Detta är också en av anledningarna till att vi vill verka som en allians med aktiva och medlemmar från alla delar av politiken och civilsamhället. Vi måste gemensamt bära den här insikten liksom att finna en gemensam väg.

Man kan såsom Norbottenskurirens ledare gör, ducka för vetenskap, för de empiriska allt oroande väderfenomen som sveper runt jorden, för de alltmer bekräftande rapporterna som styrker oss i att vi är på väg in i kristider och tro att bara man öppnar den gamla verktygslådan med käcka utrop som ”nya smarta lösningar” så blir allt bra. Budskapet säger i grunden sitt ner i båten om än uttryckt som: ”de (Klimatalliansen) måste ta hänsyn till de konsekvenser varje klimatåtgärd har och försöka parera dessa i den mån det går.”.

De här tongångarna där det i första hand ska pareras för gällande ordning istället för de långt mer allomfattande klimatproblemskonsekvenserna har vi hört i tiotals år och som ömsom skapat storskaliga globala protester, ömsom skapat uppgivenhet. IPCC släpper en ny rapport i slutet på februari. Läckta uppgifter berättar om meningar som ”Vi måste omdefiniera vårt sätt att leva och konsumera.” eller ”Vi behöver en transformation. Genomgripande förändringar på processer och beteenden på alla nivåer: På individnivå, samhällsnivå, i näringslivet, våra institutioner och regeringar”. Det handlar alltså om systemförändringar, inte enbart smarta tech-fixar. Problemet är att flera av de förändringar, byggda på 97% av forskarvärldens slutsatser, har en bromsande och dämpande effekt på samhället. Precis som när läkare ordinerar återhållsamhet till patienter med någon form av missbruk. Denna logik projiceras då som vänsterpolitik. Klimatalliansen har inget egensyfte med att föra vänsterpolitik, det skulle rörelsen förlora på. Vi söker borgerliga initiativ och samarbete lika mycket som socialistiska i den här frågan som framförallt är humanistisk i sin karaktär. Vi vet att det finns humanistiska ambitioner längs hela vänster-höger-skalan.

Men ”Sitt ner i båten” synen på klimatlösningarna bär också på ett nästan lika stort problem nämligen bidragandet till en brist på förtroende för poltiken. Här avviker klimatfrågan tydligt från andra politiska frågor när det gäller tilltron till politiken. Denna kräftgång måste brytas. Svenskar vill att Sverige ska vara ett föregångsland men det finns ingen demokratisk utväg för detta. Det finns idag ett tydligt utrymme i väljaropinionen för Klimatalliansens vision att placera klimatproblemen där den hör hemma, som en kris och som den övergripande frågan.

Mats Sederholm
Skribent, författare, DiEM25-aktivist och aktiv för Klimatalliansen

William Grönvall
Folkhögskolelärare och aktiv för Klimatalliansen

Toppen är nådd. Scenarierna vi förutspår stämmer väl överens med verkligheten. Vi bedömer, avgör och vidtar åtgärder utifrån hela vetenskaps- och kunskapsläget som framkommer. Vi lyssnar till forskningen och svarar upp mot kunskapens krav.

Orden har vi hört under hela pandemin, men nu handlar det om klimatkrisen. Vårt klimatavtryck på växt-, djur-, land-, natur- och vattenmiljöer är väl känt. Vi ser det globala perspektivet och höjer blicken över det politiska landskapet. Vi zoomar in de planetära gränserna där naturlagarna står över alla andra lagar.

Vetenskapen är glasklar – vi befinner oss i ett paradigmskifte som kräver förändring. Det är viktigt att inte begränsas av gammal struktur, kultur eller okunskap. Det kräver att vi tar ett steg tillbaka från bestämda politiska stuprörsuppfattningar och snäva åsiktskorridorer. Ingenting hindrar politiker från att agera redan i dag! Vår påverkan på planeten får inte förringas. Staten bör hantera alla extraordinära kostnader som klimatkrisen kräver på samma sätt som de tagit ansvar för att rädda liv, jobb och företag under pandemin.

Politiken behöver expandera bortom begränsande ideologier och partier. Blicken måste fästas vid framtiden och fokus ligga på att ge dagens och framtidens barn de bästa förutsättningarna för att leva med effekterna av vår och tidigare generationers leverne.

Pandemin har hanterats utan strikta ideologiska perspektiv. Nu behöver klimatpolitiken stöpas om på samma premisser. Det är dags att ändra synen på välstånd och välmående.

En oviss framtid behöver stöd av ledarskap som inger mod och engagemang, ledare som reser sig och lyssnar till de angelägna, frustrerade, klimataktiva grupper som väcker och manar oss till förändring. Vi behöver ett skifte inom politiken, från fack och block till cirkulärt, bryta barriärer och bygga broar.

Som inspirerade, engagerade och praktiska aktörer kan vi göra institutionella systemförändringar möjliga för att skapa fred och hållbar utveckling. Vi har stadigt växt fram ur frustration och agitation och står nu inför transformation. Regeringens viktiga och ansvarsfulla arbete och dess absolut essentiella uppgift under överskådlig framtid är att verka för att vi ska leva med planeten.

Klimatet bör sättas högst upp på alla agendor med hänsyn till djur, natur och livsmiljö. Det är en fråga om respekt; att upprätta och förvalta en balans med goda levnadsvillkor för allt levande.

Pandemin har med all önskvärd tydlighet visat att klok och radikal handling är möjlig för fundamental omställning. Våra inre kompasser står riktade mot det som verkligen nytänder, förnyar och ger hopp om verkliga lösningar. Vår tids gräsrötter blåser nytt liv i vår demokrati, där Klimatalliansen är en plattform för detta. Vi skapar framtidens politik nu genom att understryka brådskan i klimatfrågan och visar på möjligheterna till en bättre framtid. Vi kräver en regering som svarar upp till kunskapens krav!

Caroline Forsberg
Aktiv i Klimatalliansen

För trettiotre år sedan tog FN initiativet till att bilda IPCC – den mellan-statliga panelen för vetenskaplig kunskap om klimatförändringarna. Därmed axlade FN-systemet ett ledarskap för samsyn och handling i kampen för klimatet. 1000-tals av världens mest meriterade vetenskapsmän och -kvinnor inom området har under årens lopp varit engagerade i arbetet och har byggt upp ett stabilt underlag för förståelsen av allvaret i den situation som vi nu befinner oss i.

Men det finns en mycket allvarlig brist i FNs arbete: FN saknar förmågan och rätten att handla. Att svara upp mot kunskapens krav innebär ju handling och det kan endast var och en av medlemmarna genomföra – de 193 medlemsstaterna. Och där finns än så länge varken samsyn eller handlingskraft.

Så det som saknas är ett tillräckligt, ambitiöst förändringsarbete. Politik och social innovation kan man säga. Sverige är inget undantag.

Detta är bakgrunden till Global Utmanings initiativ Klimatagendan som består av tre delar:

1) Analys av vägen till fossilfrihet – konkret, vilka förändringar måste genomföras i samhället? 2) Hur ska det gå till, vilket stöd i form av policy, politiska beslut och åtgärder krävs och 3) för det tredje – det som är fokus för dagens seminarium – hur ska politiken kunna bli tillräckligt modig och uthållig – alltså civilsamhällets och folkbildningens roll.

Dessa slutsatser drog också forskarna inom FMSH – en global sammanslutning för samhällforskning – när man firade sitt 50-årsjubiliem 2013. Att hejda uppvärmningen kräver många reformer – en stor omställning. Det räcker inte med naturvetarnas problemanalys inom FNs IPCC. Och samhällsutveckling, social förändring är ju vad statsvetarna, sociologerna, filosoferna och många andra forskare inom human- och socialvetenskaperna kan mycket om.

Så sagt och gjort, man startade IPSP – den internationella panelen om sociala framsteg och konstaterade att för att komma till rätta med stora globala utmaningarna, dit inte bara klimatuppvärmningen hör, utan även växande ekonomiska klyftor, social otrygghet och hoten mot demokratin – måste tre normativa utgångspunkter gälla: Rättvisa, Frihet och Hållbar miljö/klimat.

Efter fyra års utredande som engagerade 300 forskare från hela världen blev deras centrala slutsatser att:

  • Vi står inför en avgrund, samtidigt som möjligheterna aldrig varit större. Att fortsätta som nu vore liktydigt med ett kollektivt självmord. ”Antropocen är en tidsålder när status quo kan utlösa en kedjereaktion som riskerar att förstöra våra kollektiva landvinningar eller rentav utplåna mänskligheten…. Det är bråttom och vi måste mycket snart vidta gemensamma åtgärder ”

  • ”Vi har tappat kontrollen över ekonomin. Men globaliseringen och den tekniska utvecklingens innehåll styrs av institutioner, kollektiva aktörer och kan riktas om till mänskliga behov i det sociala framstegets tjänst i stället för att som nu underminera det”.

  • Vi måste sätta folket i förarsätet igen…. Vad som behövs en gräsrotsrörelse.

De drar slutsatsen att det är civilsamhället, medborgarna som bär på den avgörande förändringskraften, inte de politiska ledarna. När stora förändringar sker, tar de sig först uttryck i nya metoder, tänkesätt, normer och vanor bland människorna. Regeringspolitiken kommer först efteråt för att samordna och stabilisera utvecklingen.

1000 sidors forskartext kondenserades på ca 300 sidor i ”Ideer för ett bättre samhälle” av Marc Fleurbaey, översatt och utgiven av Institutet för Framtidsstudier år 2018.

Den fråga som jag ställer mig är hur detta ska kunna ske? Kan nya gräsrotsrörelser verkligen uppstå tillräckligt snabbt? Och kan de hantera den komplexitet som det moderna samhället präglas av? Kan de bli både engagerande och lösningsfokuserade?

Greta och Fridays for future visar civilsamhällets styrka men är enligt min mening en folklig variant på IPCC: D.v.s. de visar att läget är ytterst allvarligt, att regeringarna måste agera skyndsamt men de säger inte mycket om hur problemen ska lösas. Hur ska vi avveckla den gamla samhällsorganisationen och ekonomin som i rask takt för oss mot en avgrund. Vad gör vi med våra kollektiva instrument, nationalstaterna som är både trögrörliga och trångsynta: ”Vår prioritet är Sveriges intressen”. Med det kommer man inte långt när elden sprider sig i vårt gemensamma hem – jorden. Det är detta som är den stora utmaningen: Att klara av att ställa om i tid. Redan om åtta år kan det vara för sent att begränsa uppvärmningen till två grader.

Jorden är nu på väg mot 3-4 graders uppvärmning med dagens politik Det vore katastrofalt för livet på jorden. Det är sannolikt försent att förhindra konsekvenser i form av allvarliga väderhändelser, livshotande torka, översvämmade kustområden och fortsatta förluster av biologisk mångfald. Men, det är inte för sent att minimera konsekvenserna och förhindra en ännu större uppvärmning. De värsta, de mest civilisationshotande scenarierna kan fortfarande undvikas.

Hur ska civilsamhället kunna förmå politiken att agera modigt, kreativt och snabbt? Klimatomställningen kommer att kräva mycket av dem som styr i världen. Viktiga och svåra beslut måste tas och de ekonomiska aktörer ska både kunna och vilja ställa om i tid.

Ett svar för oss i Sverige är folkbildningen. Folkbildningen får årligen betydande resurser från regeringen, cirka 4,5 miljarder. Den ska vara ett fundament för demokratin och stärka kulturen i samhället. Kunskap och engagemang för samhällsutvecklingen är nödvändigt för en fungerande demokrati. Folkbildningen har ett nära samarbete med nästan alla civilsamhällets organisaioner, inte minst fackföreningsrörelsen. I Klimatagendans tredje steg, Civilsamhället som förändringsaktör har vi ett nära samarbete med både studieförbunden och fackföreningsrörelsen.

Radikala förändringar måste ske inom transporter, industri, energiproduktion, jordbruk m.m. Så mycket hänger ihop, är komplext och kräver samarbete mellan många olika aktörer. Förändring kan kosta på för dem som berörs allra mest.

Det är därför som folkbildningen och medborgarnas engagemang är så viktigt. Skälen kan sammanfattas i tre punkter

1 Klimatomställningen kräver modiga politiker. För att vår och andra regeringar ska våga ta de radikala och snabba steg som krävs för att bygga ett fossilfritt välfärdssamhälle behöver de medborgarnas aktiva stöd och engagemang. Det är inte acceptabelt att klimatet kommer först på femte eller var det kanske 7 e ? plats bland de frågor som medborgarna i Sverige prioriterar högst. Det handlar om våra barns och barnbarns framtid. Stabilitet och välstånd eller kaos, krig, konflikt. Konsekvenserna av detta drabbar även Sverige hårt.

I Parisavtalets artikel 12 konstateras att allmänhetens medvetenhet och tillgång till information om klimatomställningen är en förutsättning för att vi ska kunna nå målet om att hålla den globala upphettningen under två grader. Regeringen har ställt sig bakom detta och Naturvårdsverket påpekar i en utredning att mycket mer behöver göras för att skapa delaktighet hos medborgarna.

2 Det är en demokrati- och rättighetsfråga att medborgarna blir väl införstådda med klimatomställningens innebörd. Den ska dessutom vara rättvis, ingen ska bli utsatt eller drabbad av de förändringar som behöver ske. För att besluten ska bli de bästa behövs en demokratisk och kritisk dialog om vägen till en fossilfri välfärdsstat.

3 Det behövs många nya politiker som har ett starkt engagemang för klimat, miljö och rättvisefrågor. Som har en helhetssyn och tänker långsiktigt.

Om alla dessa tre punkter ska bli verklighet behöver den svenska folkbildningen med 10 studieförbund och ett nära samarbete med många stora folkrörelser (i stort sett hela civilsamhället) mobiliseras för klimatomställningen.

Genom Klimatagendans arbete håller Insikterna i rapporten ”Klimatagenda för Sverige på att omvandlas till ett utbildningspaket för att nå ut till en bredare allmänhet via studieförbund och fackföreningar. Syftet är att öka kunskapen och engagemanget för hur vägen till ett fossilfritt samhälle bör se ut.

Kristina Persson

Vi är på väg mot 3-4 graders uppvärmning med dagens politik – 3 grader, om åtagandena i Parisavtalet genomförs.

Det är en skandal och ett komplett underkännande av förmågan hos världens regeringar att styra och ta långsiktigt ansvar – att utöva ”governance”. Redan för 30-40 år sedan fanns det tillräckligt med kunskaper om klimatutmaningens potentiella hot och konsekvenser för att de skulle reagera med kraft och agera. Men det gjorde de inte. De skrev på en överenskommelse i FN om att bekämpa utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser men sen fortsatte ”business as usual”, som om ingenting hade hänt.

Nu står vi där med mycket mer kunskap och insikter och det kan redan vara för sent. Det är sannolikt försent att hindra konsekvenser i form av allvarliga väderhändelser, livshotande torka, översvämmade kustområden och fortsatta förluster av biologisk mångfald. Konsekvenser som kommer att innebära stora kostnader och lidanden för många människor.

Men, det är inte för sent att minimera konsekvenserna och förhindra en ännu större uppvärmning. De värsta, de mest civilisationshotande scenarierna kan fortfarande undvikas. Med det kräver mycket av dem som styr i världen. Inget annat samhällsproblem visar så tydligt på behovet av social och politisk innovation som klimatomställningen. Hittills har regeringarnas oförmåga att reformera ekonomi och samhälle som svar på klimatuppvärmningen varit monumental. Sverige – av många sett som ett av världens allra bästa länder – är inget undantag.

Därför är civilsamhällets och medborgarnas eget engagemang så viktigt. Om vår och andra regeringar ska våga ta de radikala och snabba steg som krävs för att bygga ett fossilfritt välfärdssamhälle krävs medborgarnas aktiva stöd och engagemang.

Till all lycka pågår en teknisk utveckling med innovationer som med stor kraft samspelar med de marknadsdrivna aktörerna – företagen – om tron att framtiden ska bli fossilfri. De har insett att den som befinner sig tidigt på de stora framtidsmarknaderna blir vinnare. De är otåliga och vill få hjälp att ställa om genom mer ändamålsenliga lagar, andra regler och ett bättre samspel med offentliga aktörer. Kort sagt, omställningen behöver en mer entreprenöriell och problemlösande stat som har fokus på klimatutmaningen. De politiska målen finns, men att bryta upp från fossilberoendet har hittills gått mycket långsamt.

Det är detta som är den stora utmaningen: Att klara av att ställa om i tid. Det finns en risk att det kommer bli ännu mer än 3- 4 graders temperaturökning under detta och nästa sekel när uppvärmningen triggar igång självförstärkande processer, s.k. tipping points. Vi rör oss i okända farvatten, man kan försöka beräkna riskerna men det som aldrig hänt förr är svårt att veta någorlunda säkert: De kan utlösas av den smältande tundran i Sibirien och Kanada med stora utsläpp av metan – en gas med mycket kraftigare uppvärmningseffekt än koldioxid och av ismassorna i Antarktis och på Grönland som smälter allt snabbare och höjer havsnivåerna. En mycket stor del av världens befolkning bor i kustnära områden och den migration som torka, svält och konflikter kommer att utlösa kommer att få dagens tryck mot Europas gränser att verka fridfullt.

Därför är det så bråttom, redan om tio år kan det vara för sent att begränsa uppvärmningen till två grader – en nivå som visserligen är långtifrån oproblematisk men som anses hanterbar.

Den svenska riksdagen har med stöd av 7 partier av 8 satt ambitiösa mål för att minska utsläppen. Politikerna har ett starkt stöd från oss alla – Sveriges medborgare. Näringslivet och kommunerna vill att regeringens arbete för omställningen ska gå fortare.

Kunskapen om klimatuppvärmningen är omfattande, vi vet vad som behöver göras. Vi har insikterna och den teknik som krävs. Det är inte förknippat med stora uppoffringar att ställa om, tvärtom – det är motsatsen som gäller: Det kommer att kosta oerhört mycket för ekonomin, välfärden och Sveriges konkurrenskraft, att inte ställa om. ”Alla” vet det. Stora delar av näringslivet vet det, och ändå…

Våra unga, barn och barnbarn kommer att få betala ett högt pris för den passivitet som vi som idag är medelålders och äldre har gjort oss skyldiga till. Vårt ansvar är stort. Det behövs systemförändringar inom energiproduktionen, industrin, transportsektorn, byggandet och jordbruket. För att de ska ske krävs att många processer för förändring sätts igång omgående. Hittills har de statliga reformerna till övervägande del inneburit justeringar av systemens detaljer, vilket har lett till att utsläppen av CO2 varit i stort sett oförändrade de senaste åren. Nu krävs omgående en minskning med 7-8 % årligen för att målen i Parisavtalet ska nås.

Detta är bakgrunden till att Global Utmaning startade Klimatagendan 2020. Den svenska regeringen behöver hjälp för att accelerera omställningen. Klimatagendan – Sverige ställer om! rymmer fyra delar, av vilka de tre första redan har inletts med finansiering från Vinnova, Postkodstiftelsen, ett antal svenska företag och folkrörelser, bl.a. LO, TCO och KF/Coop. 

Projektet. Består av tre delar:

1) En konkret och integrerad analys av vägarna till nollutsläpp 2045.  Vi bygger vidare på det som redan finns och skapar en integrerad helhetsbild.

Första rapporten från vår partner Material Economics visar att omställningen är fullt möjlig att genomföra och att den kan bli till ekonomisk fördel för Sverige.  AnalysrapportenKlimatagenda för Sverige – en plan som kombinerar netto-noll utsläpp med industriellt värdeskapande,

2) Analys av vilka policyinsatser som krävs. Hur ska vi klara den kraftiga ökningen av förnyelsebar energi, vad betyder EU:s nya klimatpolitik, vilka förändringar krävs av skattesystemet, hur ska jobben klaras för alla och hur kan finanssektorn möjliggöra de omfattande investeringar som krävs?

3) Global Utmaning inleder också en stor kommunikations- och folkbildningsinsats för att sprida kunskap om omställningen och skapa stöd för den i Sverige. Den kommer även att rymma dialog om de politiska insatser och beslut som krävs för att omställningen ska bli inte bara grön utan även rättvis.

Djupet och räckvidden i punkterna 2 och 3 kommer att växa tack vare att Mistra och Formas nyligen beviljade 40 mkr för fyra års forskning och dialog till det konsortium som Global Utmaning ingår i. Projektet FairTrans rymmer en fortsättning och en fördjupning av Klimatagendan och kommer att engagera många forskare.

En fjärde uppgift återstår ännu att planera och genomföra. Det är samarbetet med omvärlden – Europa, USA, Latinamerika, Asien och Afrika. Den uppgiften är så stor att den förtjänar ett eget projekt i bred samverkan med många aktörer. För vad har det för betydelse för jordens klimat om Sverige kommer ner till noll i utsläpp? Visserligen hör vi till de största utsläpparna om man ser till konsumtionen, men vi är ju bara 10 miljoner. Hur ska andra länder, med betydligt sämre utgångslägen än Sverige kunna bli fossilfria om det inte finns stater som går före och visar vägen? Som visar att det går att ställa om till ett fossilfritt samhälle utan stora uppoffringar. Vi behöver bilda allianser med andra föregångare och trycka på och/eller hjälpa de senfärdiga.

Jag vågar påstå att inget annat land i världen har bättre förutsättningar att snabbt ställa om till fossilfrihet än Sverige.

Vad bör sittande och kommande regering göra? Inför valet i september 2022 vill vi veta hur partierna ställer sig inför de 15 nyckelåtgärder som vi publicerade på DN Debatt den 4 oktober.

Kristina Persson

Sara Malm, Miljö- och klimatpolitisk talesperson för Feministiskt initiativ, har kommenterat vår politik (1) och vi tänkte passa på att svara och förklara mer hur vi tänker. Först och främst är det bra om fler är klimatradikala, ju fler desto bättre. Vi valde namnet Klimatallians just för att visa på behov av samling mellan olika krafter i klimatfrågan.

Målsättningen att vara klimatneutral 2035-2040 handlar om vilken takt vi tror vi kan genomföra omställningen på och samtidigt nå andra viktiga målsättningar som social rättvisa. Det är förstås öppet för debatt hur man kan nå detta snabbare och vi är öppna för det.  Sara Malm hoppas att Klimatalliansen “ska bli” tillväxtkritisk. Faktum är att en av våra punkter handlar just om att eftersträva andra mål än ekonomisk tillväxt, så där slår hon in öppna dörrar.

Vidare lyfts frågetecken kring elektrifiering, att det skulle leda till fler gruvor och vindkraftverk i Norrland och att det skulle vara kolonial exploatering. Först vindkraften: som går att läsa i vår  plattform föreslår vi att kommuner där vindkraft byggs ska få skatteintäkterna från verksamheten. Vindkraft är inte exploaterande i sig utan det handlar om var de placeras och hur processen att ta beslut går till. Får vi delaktighet för glesbygdskommunerna kommer vi runt problemet till stor del. Vi lyfter även mer havsbaserad vindkraft som en viktig del av lösningen framåt.

Vad gäller gruvdrift antar vi att man syftar på batteriproduktionen. Det är ett nytt problem som vi just börjat se lösningar för. Återvinning av batterier är en aspekt som behöver utvecklas, en annan att forska fram nya batterityper med mindre användning av ovanliga metaller (2). Sedan finns det ett behov av mer kraftfull infrastruktur för elöverföringar inom Sverige när det blir mer laddning som krävs och även när nya former av mindre miljöskadligt stål ska produceras. Där måste man styra så att ökad användning av metaller för infrastruktur som delvis är oundvikligt vägs upp av minskning på andra områden med ökade skatter på naturresursanvändning (t.ex. ökade gruvavgifter och klimattullar). Slutligen är en del av gruvdriftens klimatpåverkan att man använder tunga fossildrivna maskiner och där finns en möjlighet till elektrifiering med rätt stimulanser.

En större fråga för elektrifieringen är ju bristande inkomster i glesbygd. Det leder till att man  har svårt att ha råd med elbil även om man skulle få en laddinfrastruktur på plats genom statliga investeringar. Där behöver vi diskutera brett politiskt hur vi jämnar ut ekonomiska skillnader i Sverige. Skatteutjämningssystemet är klassiska vägen men kan ha nackdelen att uppfattas som att minska det kommunala självbestämmandet. Andra vägar som borde diskuteras mer är att lyfta kostnader från kommunerna till staten som är ojämnt fördelade över landet t.ex. försörjningsstöd eller äldreomsorg. Även andra sätt att ändra skillnaden i kommunalskatt mellan ekonomiskt starka och svaga kommuner kan diskuteras.

Elkonsumtionen kan behöva minskas i många sektorer för att väga upp ökad elanvändning inom stålproduktion och transporter. Det kan stimuleras av statliga investeringar på olika sätt. Samtidigt är det svårt att se hur omställningen ska lyckas utan att elproduktionen kan behöva öka när fossila energikällor fasas ut.

Vi förstår de farhågor som Feministiskt Initiativ lyfter. Utmaningen är gigantisk. Vi hoppas vi kan hitta ett samförstånd i vad vi strävar mot: en rättvis ekologisk omställning. Det är därför vi bildat en allians. 

Joakim Löf, författare och psykolog

William Grönlund, Folkhögskolelärare

  1. https://feministisktinitiativ.se/roster/vi-ar-sveriges-mest-klimatradikala-parti/
  2. https://www.naturskyddsforeningen.se/artiklar/vanliga-fragor-om-bilar-klimat-och-miljo

Klimatalliansen i media