Klimatkrisen – den största utmaningen av alla

Vi är på väg mot 3-4 graders uppvärmning med dagens politik – 3 grader, om åtagandena i Parisavtalet genomförs.

Det är en skandal och ett komplett underkännande av förmågan hos världens regeringar att styra och ta långsiktigt ansvar – att utöva ”governance”. Redan för 30-40 år sedan fanns det tillräckligt med kunskaper om klimatutmaningens potentiella hot och konsekvenser för att de skulle reagera med kraft och agera. Men det gjorde de inte. De skrev på en överenskommelse i FN om att bekämpa utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser men sen fortsatte ”business as usual”, som om ingenting hade hänt.

Nu står vi där med mycket mer kunskap och insikter och det kan redan vara för sent. Det är sannolikt försent att hindra konsekvenser i form av allvarliga väderhändelser, livshotande torka, översvämmade kustområden och fortsatta förluster av biologisk mångfald. Konsekvenser som kommer att innebära stora kostnader och lidanden för många människor.

Men, det är inte för sent att minimera konsekvenserna och förhindra en ännu större uppvärmning. De värsta, de mest civilisationshotande scenarierna kan fortfarande undvikas. Med det kräver mycket av dem som styr i världen. Inget annat samhällsproblem visar så tydligt på behovet av social och politisk innovation som klimatomställningen. Hittills har regeringarnas oförmåga att reformera ekonomi och samhälle som svar på klimatuppvärmningen varit monumental. Sverige – av många sett som ett av världens allra bästa länder – är inget undantag.

Därför är civilsamhällets och medborgarnas eget engagemang så viktigt. Om vår och andra regeringar ska våga ta de radikala och snabba steg som krävs för att bygga ett fossilfritt välfärdssamhälle krävs medborgarnas aktiva stöd och engagemang.

Till all lycka pågår en teknisk utveckling med innovationer som med stor kraft samspelar med de marknadsdrivna aktörerna – företagen – om tron att framtiden ska bli fossilfri. De har insett att den som befinner sig tidigt på de stora framtidsmarknaderna blir vinnare. De är otåliga och vill få hjälp att ställa om genom mer ändamålsenliga lagar, andra regler och ett bättre samspel med offentliga aktörer. Kort sagt, omställningen behöver en mer entreprenöriell och problemlösande stat som har fokus på klimatutmaningen. De politiska målen finns, men att bryta upp från fossilberoendet har hittills gått mycket långsamt.

Det är detta som är den stora utmaningen: Att klara av att ställa om i tid. Det finns en risk att det kommer bli ännu mer än 3- 4 graders temperaturökning under detta och nästa sekel när uppvärmningen triggar igång självförstärkande processer, s.k. tipping points. Vi rör oss i okända farvatten, man kan försöka beräkna riskerna men det som aldrig hänt förr är svårt att veta någorlunda säkert: De kan utlösas av den smältande tundran i Sibirien och Kanada med stora utsläpp av metan – en gas med mycket kraftigare uppvärmningseffekt än koldioxid och av ismassorna i Antarktis och på Grönland som smälter allt snabbare och höjer havsnivåerna. En mycket stor del av världens befolkning bor i kustnära områden och den migration som torka, svält och konflikter kommer att utlösa kommer att få dagens tryck mot Europas gränser att verka fridfullt.

Därför är det så bråttom, redan om tio år kan det vara för sent att begränsa uppvärmningen till två grader – en nivå som visserligen är långtifrån oproblematisk men som anses hanterbar.

Den svenska riksdagen har med stöd av 7 partier av 8 satt ambitiösa mål för att minska utsläppen. Politikerna har ett starkt stöd från oss alla – Sveriges medborgare. Näringslivet och kommunerna vill att regeringens arbete för omställningen ska gå fortare.

Kunskapen om klimatuppvärmningen är omfattande, vi vet vad som behöver göras. Vi har insikterna och den teknik som krävs. Det är inte förknippat med stora uppoffringar att ställa om, tvärtom – det är motsatsen som gäller: Det kommer att kosta oerhört mycket för ekonomin, välfärden och Sveriges konkurrenskraft, att inte ställa om. ”Alla” vet det. Stora delar av näringslivet vet det, och ändå…

Våra unga, barn och barnbarn kommer att få betala ett högt pris för den passivitet som vi som idag är medelålders och äldre har gjort oss skyldiga till. Vårt ansvar är stort. Det behövs systemförändringar inom energiproduktionen, industrin, transportsektorn, byggandet och jordbruket. För att de ska ske krävs att många processer för förändring sätts igång omgående. Hittills har de statliga reformerna till övervägande del inneburit justeringar av systemens detaljer, vilket har lett till att utsläppen av CO2 varit i stort sett oförändrade de senaste åren. Nu krävs omgående en minskning med 7-8 % årligen för att målen i Parisavtalet ska nås.

Detta är bakgrunden till att Global Utmaning startade Klimatagendan 2020. Den svenska regeringen behöver hjälp för att accelerera omställningen. Klimatagendan – Sverige ställer om! rymmer fyra delar, av vilka de tre första redan har inletts med finansiering från Vinnova, Postkodstiftelsen, ett antal svenska företag och folkrörelser, bl.a. LO, TCO och KF/Coop. 

Projektet. Består av tre delar:

1) En konkret och integrerad analys av vägarna till nollutsläpp 2045.  Vi bygger vidare på det som redan finns och skapar en integrerad helhetsbild.

Första rapporten från vår partner Material Economics visar att omställningen är fullt möjlig att genomföra och att den kan bli till ekonomisk fördel för Sverige.  Analysrapporten, Klimatagenda för Sverige – en plan som kombinerar netto-noll utsläpp med industriellt värdeskapande,

2) Analys av vilka policyinsatser som krävs. Hur ska vi klara den kraftiga ökningen av förnyelsebar energi, vad betyder EU:s nya klimatpolitik, vilka förändringar krävs av skattesystemet, hur ska jobben klaras för alla och hur kan finanssektorn möjliggöra de omfattande investeringar som krävs?

3) Global Utmaning inleder också en stor kommunikations- och folkbildningsinsats för att sprida kunskap om omställningen och skapa stöd för den i Sverige. Den kommer även att rymma dialog om de politiska insatser och beslut som krävs för att omställningen ska bli inte bara grön utan även rättvis.

Djupet och räckvidden i punkterna 2 och 3 kommer att växa tack vare att Mistra och Formas nyligen beviljade 40 mkr för fyra års forskning och dialog till det konsortium som Global Utmaning ingår i. Projektet FairTrans rymmer en fortsättning och en fördjupning av Klimatagendan och kommer att engagera många forskare.

En fjärde uppgift återstår ännu att planera och genomföra. Det är samarbetet med omvärlden – Europa, USA, Latinamerika, Asien och Afrika. Den uppgiften är så stor att den förtjänar ett eget projekt i bred samverkan med många aktörer. För vad har det för betydelse för jordens klimat om Sverige kommer ner till noll i utsläpp? Visserligen hör vi till de största utsläpparna om man ser till konsumtionen, men vi är ju bara 10 miljoner. Hur ska andra länder, med betydligt sämre utgångslägen än Sverige kunna bli fossilfria om det inte finns stater som går före och visar vägen? Som visar att det går att ställa om till ett fossilfritt samhälle utan stora uppoffringar. Vi behöver bilda allianser med andra föregångare och trycka på och/eller hjälpa de senfärdiga.

Jag vågar påstå att inget annat land i världen har bättre förutsättningar att snabbt ställa om till fossilfrihet än Sverige.

Vad bör sittande och kommande regering göra? Inför valet i september 2022 vill vi veta hur partierna ställer sig inför de 15 nyckelåtgärder som vi publicerade på DN Debatt den 4 oktober.

Kristina Persson

1 reaktion på ”Klimatkrisen – den största utmaningen av alla”

  1. Återinför överindexering och andra höjningar av skatten på fossila drivmedel, men gör dem mera acceptabla i breda väljarskikt genom att slopa den onödiga trafikförsäkringsskatten!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.