Folkbildning och medborgarengagemang för klimatet är vår allra viktigaste fråga

För trettiotre år sedan tog FN initiativet till att bilda IPCC – den mellan-statliga panelen för vetenskaplig kunskap om klimatförändringarna. Därmed axlade FN-systemet ett ledarskap för samsyn och handling i kampen för klimatet. 1000-tals av världens mest meriterade vetenskapsmän och -kvinnor inom området har under årens lopp varit engagerade i arbetet och har byggt upp ett stabilt underlag för förståelsen av allvaret i den situation som vi nu befinner oss i.

Men det finns en mycket allvarlig brist i FNs arbete: FN saknar förmågan och rätten att handla. Att svara upp mot kunskapens krav innebär ju handling och det kan endast var och en av medlemmarna genomföra – de 193 medlemsstaterna. Och där finns än så länge varken samsyn eller handlingskraft.

Så det som saknas är ett tillräckligt, ambitiöst förändringsarbete. Politik och social innovation kan man säga. Sverige är inget undantag.

Detta är bakgrunden till Global Utmanings initiativ Klimatagendan som består av tre delar:

1) Analys av vägen till fossilfrihet – konkret, vilka förändringar måste genomföras i samhället? 2) Hur ska det gå till, vilket stöd i form av policy, politiska beslut och åtgärder krävs och 3) för det tredje – det som är fokus för dagens seminarium – hur ska politiken kunna bli tillräckligt modig och uthållig – alltså civilsamhällets och folkbildningens roll.

Dessa slutsatser drog också forskarna inom FMSH – en global sammanslutning för samhällforskning – när man firade sitt 50-årsjubiliem 2013. Att hejda uppvärmningen kräver många reformer – en stor omställning. Det räcker inte med naturvetarnas problemanalys inom FNs IPCC. Och samhällsutveckling, social förändring är ju vad statsvetarna, sociologerna, filosoferna och många andra forskare inom human- och socialvetenskaperna kan mycket om.

Så sagt och gjort, man startade IPSP – den internationella panelen om sociala framsteg och konstaterade att för att komma till rätta med stora globala utmaningarna, dit inte bara klimatuppvärmningen hör, utan även växande ekonomiska klyftor, social otrygghet och hoten mot demokratin – måste tre normativa utgångspunkter gälla: Rättvisa, Frihet och Hållbar miljö/klimat.

Efter fyra års utredande som engagerade 300 forskare från hela världen blev deras centrala slutsatser att:

  • Vi står inför en avgrund, samtidigt som möjligheterna aldrig varit större. Att fortsätta som nu vore liktydigt med ett kollektivt självmord. ”Antropocen är en tidsålder när status quo kan utlösa en kedjereaktion som riskerar att förstöra våra kollektiva landvinningar eller rentav utplåna mänskligheten…. Det är bråttom och vi måste mycket snart vidta gemensamma åtgärder ”

  • ”Vi har tappat kontrollen över ekonomin. Men globaliseringen och den tekniska utvecklingens innehåll styrs av institutioner, kollektiva aktörer och kan riktas om till mänskliga behov i det sociala framstegets tjänst i stället för att som nu underminera det”.

  • Vi måste sätta folket i förarsätet igen…. Vad som behövs en gräsrotsrörelse.

De drar slutsatsen att det är civilsamhället, medborgarna som bär på den avgörande förändringskraften, inte de politiska ledarna. När stora förändringar sker, tar de sig först uttryck i nya metoder, tänkesätt, normer och vanor bland människorna. Regeringspolitiken kommer först efteråt för att samordna och stabilisera utvecklingen.

1000 sidors forskartext kondenserades på ca 300 sidor i ”Ideer för ett bättre samhälle” av Marc Fleurbaey, översatt och utgiven av Institutet för Framtidsstudier år 2018.

Den fråga som jag ställer mig är hur detta ska kunna ske? Kan nya gräsrotsrörelser verkligen uppstå tillräckligt snabbt? Och kan de hantera den komplexitet som det moderna samhället präglas av? Kan de bli både engagerande och lösningsfokuserade?

Greta och Fridays for future visar civilsamhällets styrka men är enligt min mening en folklig variant på IPCC: D.v.s. de visar att läget är ytterst allvarligt, att regeringarna måste agera skyndsamt men de säger inte mycket om hur problemen ska lösas. Hur ska vi avveckla den gamla samhällsorganisationen och ekonomin som i rask takt för oss mot en avgrund. Vad gör vi med våra kollektiva instrument, nationalstaterna som är både trögrörliga och trångsynta: ”Vår prioritet är Sveriges intressen”. Med det kommer man inte långt när elden sprider sig i vårt gemensamma hem – jorden. Det är detta som är den stora utmaningen: Att klara av att ställa om i tid. Redan om åtta år kan det vara för sent att begränsa uppvärmningen till två grader.

Jorden är nu på väg mot 3-4 graders uppvärmning med dagens politik Det vore katastrofalt för livet på jorden. Det är sannolikt försent att förhindra konsekvenser i form av allvarliga väderhändelser, livshotande torka, översvämmade kustområden och fortsatta förluster av biologisk mångfald. Men, det är inte för sent att minimera konsekvenserna och förhindra en ännu större uppvärmning. De värsta, de mest civilisationshotande scenarierna kan fortfarande undvikas.

Hur ska civilsamhället kunna förmå politiken att agera modigt, kreativt och snabbt? Klimatomställningen kommer att kräva mycket av dem som styr i världen. Viktiga och svåra beslut måste tas och de ekonomiska aktörer ska både kunna och vilja ställa om i tid.

Ett svar för oss i Sverige är folkbildningen. Folkbildningen får årligen betydande resurser från regeringen, cirka 4,5 miljarder. Den ska vara ett fundament för demokratin och stärka kulturen i samhället. Kunskap och engagemang för samhällsutvecklingen är nödvändigt för en fungerande demokrati. Folkbildningen har ett nära samarbete med nästan alla civilsamhällets organisaioner, inte minst fackföreningsrörelsen. I Klimatagendans tredje steg, Civilsamhället som förändringsaktör har vi ett nära samarbete med både studieförbunden och fackföreningsrörelsen.

Radikala förändringar måste ske inom transporter, industri, energiproduktion, jordbruk m.m. Så mycket hänger ihop, är komplext och kräver samarbete mellan många olika aktörer. Förändring kan kosta på för dem som berörs allra mest.

Det är därför som folkbildningen och medborgarnas engagemang är så viktigt. Skälen kan sammanfattas i tre punkter

1 Klimatomställningen kräver modiga politiker. För att vår och andra regeringar ska våga ta de radikala och snabba steg som krävs för att bygga ett fossilfritt välfärdssamhälle behöver de medborgarnas aktiva stöd och engagemang. Det är inte acceptabelt att klimatet kommer först på femte eller var det kanske 7 e ? plats bland de frågor som medborgarna i Sverige prioriterar högst. Det handlar om våra barns och barnbarns framtid. Stabilitet och välstånd eller kaos, krig, konflikt. Konsekvenserna av detta drabbar även Sverige hårt.

I Parisavtalets artikel 12 konstateras att allmänhetens medvetenhet och tillgång till information om klimatomställningen är en förutsättning för att vi ska kunna nå målet om att hålla den globala upphettningen under två grader. Regeringen har ställt sig bakom detta och Naturvårdsverket påpekar i en utredning att mycket mer behöver göras för att skapa delaktighet hos medborgarna.

2 Det är en demokrati- och rättighetsfråga att medborgarna blir väl införstådda med klimatomställningens innebörd. Den ska dessutom vara rättvis, ingen ska bli utsatt eller drabbad av de förändringar som behöver ske. För att besluten ska bli de bästa behövs en demokratisk och kritisk dialog om vägen till en fossilfri välfärdsstat.

3 Det behövs många nya politiker som har ett starkt engagemang för klimat, miljö och rättvisefrågor. Som har en helhetssyn och tänker långsiktigt.

Om alla dessa tre punkter ska bli verklighet behöver den svenska folkbildningen med 10 studieförbund och ett nära samarbete med många stora folkrörelser (i stort sett hela civilsamhället) mobiliseras för klimatomställningen.

Genom Klimatagendans arbete håller Insikterna i rapporten ”Klimatagenda för Sverige på att omvandlas till ett utbildningspaket för att nå ut till en bredare allmänhet via studieförbund och fackföreningar. Syftet är att öka kunskapen och engagemanget för hur vägen till ett fossilfritt samhälle bör se ut.

Kristina Persson

1 reaktion på ”Folkbildning och medborgarengagemang för klimatet är vår allra viktigaste fråga”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.